Vissa dagar känns bara lite bättre än andra. Ibland är det lätt att peka ut de ingridienser som dessa dagar bör innehålla men lika ofta är det svårt att sätta fingret på vad som utgör en härlig dag. Just så har det varit idag. Vi har inte gjort något speciellt; städat och tvättat lite, lagat mat och gått en långpromenad, men ändå känner jag mig nu utvilad och full av energi.

Just den där långpromenaden kändes speciellt bra. 6 km avverkades i nästan mitt normala tempo. Lite underligt eftersom jag bara för ett par veckor sedan fick kämpa för att avverka samma sträcka. Antar att det är magen som har sjunkit ned lite och lämnat mer plats åt lungorna...nu närmar det sig verkligen...så spännande!

Nejdå, bara min extremt utspända mage med tillhörande utploppad navel och mörk rand rakt över. Frågade barnmorskan om randen hinner försvinna till sommaren, tänker ju inte springa runt i bikini om magen ser ut såhär, och enligt henne försvinner randen på de flesta kvinnor...någon gång...   

Ja, precis som en stor del av södra Sveriges innevånare är vi insnöade idag och det fortsätter att vräka ned utanför fönstret. Försöker göra det bästa av dagen och ser till att få undan lite tvätt, baka lite bullar (mammavarning, jag vet) och vila lite.

Philip försöker laga ytterligare en telefon som vår kära kisse Lotus har bitit av sladden på. Jag tror inte att det går så bra för jag hör just nu irriterande muttranden och "jäkla katt" från rummet bredvid. Vet inte riktigt varför Lotus har fått dille på att gnaga av sladdar av olika typer (även om telefonsladdar är favoriter). Innan jul lyckades han ju till och med gnaga av sladden till utebelysningen...   

Herregud vad veckorna rullar på snabbt! Jag har verkligen försökt strukturera upp alllt som ska göras på jobbet innan jag går på ledighet men tiden räcker ändå aldirg till. Det ska i alla fall bli skönt med helg. Kroppen börjar kännas orimligt tung och benen värker efter en heldags undervisning med tillhörande spring för att hjälpa elever. Nästa vecka är det ju sportlov men eftersom vi har kallat in många elever för att jobba lite extra så behöver jag ju inte säga hejdå riktigt än.

I magen är allt bara bra annars (hoppas jag iaf   ). Det märks att det är trångt därinne nu, för liten får inte in några riktiga sparkar längre utan det blir mest försiktiga buffar.

Ja, herregud så snabbt tiden går. Snart bara en månad kvar till lilla pyret gör entré här hemma, eller förhoppningsvis inte här hemma utan på US i Linköping såklart. BB-väskan är packad sedan några dagar tillbaka och den blev visst lite mer välfylld än vad jag hade tänkt mig. Men det är ju så himla svårt att veta hur mycket man ska ha med sig. Jag vill ju att både jag och bebis ska se OK ut de där dagarna, eller dagen, vi är där. Klickade hem ett snyggt mjukisset (om ett sådan kan vara snyggt) från La Redoute till mig själv för några veckor sedan, något som jag tror kommer bli mycket använt både på BB och första tiden här hemma.

Här är bebis siffror för dagen:

• H*n väger ca 2585 gram
• H*n är ca 47 cm lång
• Det är 36 dagar kvar till h*n föds
• 87% av graviditeten är över

36 dagar kvar, alltså hög tid att ta tag i det där barnrummet till helgen...

Fick lite dåligt samvete igår efter min kärleksförklaring till Kansas. Självklart betyder alla djuren lika mycket för mig. Så här har vi en liten presentation:

Lotus (S*Ringbom's Fonzie, Norsk Skogkatt)

3,5 år gammal kastrerad hane med mycket säregen personlighet. Tycker att han är kung över världen och styr den med järnhand. Stor och ståtlig. Går under namnet Hans Majestät här hemma.

Jina (S*Winterland's Jina Tricot, Norsk Skogkatt)

Snart 3 år gammal kastrerad fröken. Älskar att vara nära husse och matte, sover allra helst i sängen.

Kansas (CH S*Truelove's Kansas, Norsk Skogkatt)

Tvåårig myskisse utan alltför mycket hjärna. Är glad och nöjd sålänge han får sova på mattes mage i soffan.

Nadja (LP1 Sibborp's Dream Fashion)

Femårig Engelsk Springer Spaniel dam med mycket motor. Husses trogna jaktkompis och mattes tävlingspartner på lydnadsplanen. Älskar sin husse och mat över allt annat på jorden. Tycker att katterna blir lite för mycket ibland.

På söndag firar jag och maken (är fortfarande inte helt bekväm i att kalla honom så) vår första bröllopsdag. Jag har svårt att förstå att ett helt år har gått sedan den där helgalna, förvirrade och underbara dagen. Det känns som igår musiken började spela, dörrarna till kyrkan slogs upp och allt svartnade för ögonen. Ja, helt ärligt har jag inte många minnen från själva vigseln. Det enda jag egentligen kommer ihåg är att jag blev lite smått irriterad över att prästen pratade så mycket, jag ville ju bara få det hela överstökat.

På många sätt har det varit ett fantastiskt år, som inleddes av en smått otrolig bröllopsresa. Vi har tagit oss igenom vår egentligen enda kris och kommit ut på andra sidan tillsammans, många gånger starkare än innan. Nu blir det spännande att se vad år nummer två som gift har att erbjuda, snart kommer ju en liten terrorist som antagligen kommer vända hela världen upp och ned.

Så här såg vi ut för snart ett år sedan...nu är i alla fall jag storleken större...

Har en lite jobbig dag såhär långt. Måndagar är mina skrivbordsdagar då jag brukar få undan rättning och annat papparsarbete som är en del av lärarvardagen. Men idag är det nästan omöjlight att få något gjort. Lillterroristen därinne ligger och trycker mot lungor och rygg vilket gör hela andningsprocessen ganska ansträngd när jag sitter ned. Just nu längtar jag mest hem till soffan och min underbara banan- och hallonshake:

• 1 banan
• 0,5-1 dl hallon
• 2,5 dl mjölk
• 4 msk kesella eller keso
• Mixa och njut!