Att vara mammaledig med sin lilla guldklimp innebär till 99 % underbara stunder, härligt mys och långa promenader. Men viss finns det också baksidor. En av dessa är väl att man går miste om den härliga helgkänslan som innefinner sig i kroppen en lördagmorgon då man vaknar uppp och inser att man har två lediga dagar framför sig. Nu är en lördagsmorgon som vilken morgon som helst, såklart helt fantastisk när man vaknar och ser den lilla minimänniskan som ligger och smilar, men ändå en morgon som alla andra.

Idag ska jag och lillen försöka komma iväg till stormarknaden här i närheten för att handla mat till Gustaf. Jag hade tänkt ge mig på laga lite olika sortes puréer med kött, fisk och kyckling som Gustaf ska få till lunch nu framöver. Från början hade jag tänkt vara lat och köra på färdiglagade burkar men det vore ganska så roligt att kunna ge honom mat som jag lagat själv. Då vet man ju också precis vad lillen får i sig, även om jag även tror på att den färdiga maten är bra.

Så har man haft sin första lektion på nästan 6 månader. Det kändes så bra att stå där framme i klassrummet igen. Denna gång hade jag 10 ettor framför mig, lika nya på skolan som jag. De verkar vara en riktigt trevlig grupp, men tyvärr lika osäkra på sina kunskaper som alla grupper jag hittills haft i franska. Jag har länge funderat på varför i stort sett alla elever anser sig vara dåliga på franska, så svaga att de flesta inte vågar yppa ett enda ord under lektionstid. Min tanke är att de jämför sina kunskaper i franska med de som de har i engelska och på så sett uppfattar sina franskkunskaper som obefintliga. De läser en engelsk text och förstår i stort sett allt, de läser en text på franska och förstår bara enstaka ord. Ja, ja det är bara min teori...

Gustaf hade det i alla fall väldigt bra hos sin far och farmor medan jag var borta. Jag saknade nog honom mycket mer än vad han saknade mig. Herregud så underbart det var att se det där lilla leende ansiktet igen när man kom hem! Resten av dagen har gått till att snickra på nya hemsidan då den gamla har försvunnit på något mystiskt sätt. Den är inte riktigt klar men ägna den gärna ett besök: www.dalhemskogen.se

Idag sliter vinden i träden här utanför, kallt och ruggit är det. Vädret verkar ha smittat av sig på Gustaf för han är jättetrött. I vanliga fall sover han bara 45 minuter i sträck på dagarna men nu har han snart sussat i två timmar. Eller nja, han la in ett litet matavbrott i tuppluren för en halvtimme sedan.

Själv har jag äntligen tagit tag i lite städning. Ni som känner mig vet att städning inte kommer högst upp på min lista och har man tre katter och en hund resulterar det i att det finns en hel del päls som ligger och skräpar i hörnorna. Både mamma och maken blir ibland lite frusterarde men min inställning har alltid varit att det finns så mycket annat underbart att göra med sin tid än att släpa runt damsugaren i huset. Men idag när det mest underbara i mitt liv har beslutat sig för att ta en sovdag så kan man ju faktiskt passa på att röja lite här hemma. Jag måste nog erkänna att känslan när man är klar efter en riktig storstädning är rätt så trevlig.

Jag har skrivit det flera gånger förut men nu MENAR jag det: jag ska ta tag i mitt bloggande. Den här gången har jag i alla fall haft ett mycket legitimt skäl till min frånvaro då min dator varit helt ur spel. Nu har jag fått en ny, fin burk av min älskade make, tack pluttis, så nu är jag tillbaka på banan!

Som vanligt har det hänt en hel massa intressanta, och mindre intressanta, saker sedan jag skrev här senast. Jag ska inte bli långrandig utan ägnar hellre utrymmet åt några bilder på den lille mannen i mitt liv: