Ja, så var det igång igen. Golfen alltså. Och med golfsäsongen följer ju en hel del ensamhet för mig och Gustaf. Eller ensamhet är nog fel ord, frånvaro av make och pappa är en bättre beskrivning. Ska jag vara helt ärlig känns det inte felt fel. När våren närmar sig börjar maken och jag för det mesta att gå varandra på nerverna och golfsäsongen blir en välkommen paus för oss. Ja, vi träffas ju ändå, sover ihop och så, men den största delen av vår vakna tid spenderar vi ändå ifrån varandra. Vi är ju så olika varandra, många runt omkring oss frågar sig nog hur vi klarar av att leva tillsammans. Men med golfsäsongen som delar upp året i en del då vi ses i stort sett hela tiden och en del då vi nästan aldrig umgås så funkar det fantastiskt. Det som känns lite trist i år är ju att Gustaf börjar bli så stor att han förstår att pappa inte har lika mycket tid för honom och jag tror att han redan saknar sin pappa på kvällarna.

Idag blir det en liten tur till Motala för att hälsa på Anette som jag delar mitt stamnamn (uppfödarnamn) med. Agnes (en hona som jag fött upp) parades ju för fem veckor sedan och nu funderar vi på om det har tagit. Så spännande. Om ytterligare några veckor kanske det blir bebisar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så tar vi nya tag igen. Det är ju söndag idag, den perfekta veckadagen för att avsluta något oavslutat eller börja på nytt igen. Gustaf sov länge imorse, nästan till halv tio lång i och gosade i sängen han och jag. Ja, P är ju såklart också där, men ...

I onsdags gjorde så Gustafs nya lilla kusin entré här i världen. Jag hade ju sedan länge gissat på att det skulle bli en liten tjej och visst fick jag rätt. Igår var vi och hälsade på henne, alldeles nyhemkommen från BB. Juni ska hon heta, ett underb...

Det är en maskintokig liten krabat man har fått på halsen. Så fort han får syn på någon av golfbanans alla gräsklippare eller maskiner så ska han dit och titta, eller helst av allt; åka med! Här hemma har han ju sin lilla leksaksklippare som han fick...

Så var det ett tag sedan igen som bloggen fick sig en liten uppdatering, över en månad sedan närmare bestämt. Inte bra alls, men nu tar vi nya tag igen.   Lilleman växer som bara den just nu. Går gör han riktigt bra även om det då och då blir någ...

Så äntligen kom de idag; Gustafs första steg!! Eller äntligen och äntligen, han är ju inte sen på något sätt (att börja gå mellan 8-20 månader är visst normalt) men eftersom kusinen gick innan han fyllde 10 månader har det ju känts som att Gustaf lig...