Jag har ju sagt att trettioårsdagen skapade en positiv kris hos mig. Positiv kris, jag vet ju att de två orden egentligen inte går att förena, men det är verkligen så jag känner. En kris är ju något som kastar om och ställer allt till sin spets. Att fylla trettio kändes så, som att allt vändes upp och ned. Jag var inte längre ung, inte heller gammal, men definitivt inte ung. Jag har ju så länge jag kan minnas varit den "lilla söta" som alla tycker om och som alltid ställer upp. Med trettioårsdagen i nacken var det slut med det. Jag kände helt instinktivt att livet är för kort för att hela tiden vara andra till lags och oroa sig över vad männikor omkring mig tycker. Med det sagt menar jag inte att jag sedan dess gått runt och varit otrevlig. Nej, men jag har inte längre känt att jag hela tiden måste göra mig till eller ställa upp för att jag ska bli accepterad. Det är inte längre hela världen om det finns någon där ute om INTE tycker att jag är en helhyvens tjej. Åh, vad jag skulle vilja kunna resa tillbaka 10-15 år i tiden och berätta för den där lite osäkra tjejen att det är OK att inte vara perfekt. De som betyder något gillar dig ändå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så tar vi nya tag igen. Det är ju söndag idag, den perfekta veckadagen för att avsluta något oavslutat eller börja på nytt igen. Gustaf sov länge imorse, nästan till halv tio lång i och gosade i sängen han och jag. Ja, P är ju såklart också där, men ...

I onsdags gjorde så Gustafs nya lilla kusin entré här i världen. Jag hade ju sedan länge gissat på att det skulle bli en liten tjej och visst fick jag rätt. Igår var vi och hälsade på henne, alldeles nyhemkommen från BB. Juni ska hon heta, ett underb...

Det är en maskintokig liten krabat man har fått på halsen. Så fort han får syn på någon av golfbanans alla gräsklippare eller maskiner så ska han dit och titta, eller helst av allt; åka med! Här hemma har han ju sin lilla leksaksklippare som han fick...

Så var det ett tag sedan igen som bloggen fick sig en liten uppdatering, över en månad sedan närmare bestämt. Inte bra alls, men nu tar vi nya tag igen.   Lilleman växer som bara den just nu. Går gör han riktigt bra även om det då och då blir någ...

Så äntligen kom de idag; Gustafs första steg!! Eller äntligen och äntligen, han är ju inte sen på något sätt (att börja gå mellan 8-20 månader är visst normalt) men eftersom kusinen gick innan han fyllde 10 månader har det ju känts som att Gustaf lig...