Så var det ett tag sedan igen som bloggen fick sig en liten uppdatering, över en månad sedan närmare bestämt. Inte bra alls, men nu tar vi nya tag igen.

Lilleman växer som bara den just nu. Går gör han riktigt bra även om det då och då blir några krashlandningar. Det brukar gå bra, han ställer sig upp, skratta och tultar vidare. Med denna ökade rörlighet, och snabbhet, följer såklart även ett större antal hyss. Nyss hittade jag honom exempelvis grävandes i pelletskaminen, alldeles svart om både händer och ansikte. Man kan ju inte direkt säga att hans nya färdigheter har gjort min tillvaro mer stillsam... men härligt är det!! Att få vara med Gustaf är den största lycka jag kan tänka mig. Det känns som om jag äntligen hittat den fär harmonin och lugnet i livet som jag saknade. Innan Gustaf kände jag mig aldrig riktigt tillfreds med något. Nu kan en lekstund på golvet eller en liten puss ge mig fullkomlig lycka. Jag älskar dig, min lilla gräddbakelse :).