Så tar vi nya tag igen. Det är ju söndag idag, den perfekta veckadagen för att avsluta något oavslutat eller börja på nytt igen. Gustaf sov länge imorse, nästan till halv tio lång i och gosade i sängen han och jag. Ja, P är ju såklart också där, men han sover så djupt att det nästan känns som om han inte är det. Idag blir det städning och kanske en liten, liten promenad. Har haft ont i ett knä den senaste veckan och vill inte anstränga det för mycket.

Har en liten hemlis också, den ska du snart få redan på, men inte idag :).

I onsdags gjorde så Gustafs nya lilla kusin entré här i världen. Jag hade ju sedan länge gissat på att det skulle bli en liten tjej och visst fick jag rätt. Igår var vi och hälsade på henne, alldeles nyhemkommen från BB. Juni ska hon heta, ett underbart mjukt namn som passar henne.

Annars mår lille herr Hilleby bara  bra. Innan vi åkte ut till Anna igår var vi och inhandlade en ny resesäng samt en cykelhjälm till Gustaf. Hjälmen blev en stor succé och nu har han sprungit runt med den (naken) hela förmiddagen. Nu väntar vi  bara på cykelvagnen, som borde komma imorgon, och sen får de se upp på vägarna runt Väderstad.

Gustaf är så himla söt när man lägger honom nu, då höjer han sin lilla hand och vinkar innan han lägger sig tillrätta och somnar. Så gulligt att det är svårt att gå ifrån honom.

G i min nya hatt som jag tänkt att ha på mig på ett bröllop i sommar:

Det är en maskintokig liten krabat man har fått på halsen. Så fort han får syn på någon av golfbanans alla gräsklippare eller maskiner så ska han dit och titta, eller helst av allt; åka med! Här hemma har han ju sin lilla leksaksklippare som han fick i present av sin farmor redan förra året. Än så länge är det roligt att skjuta omkring den i trädgården, men jag misstänker att det inte dröjer länge förrän han börjar kräva "the real deal".

Så var det ett tag sedan igen som bloggen fick sig en liten uppdatering, över en månad sedan närmare bestämt. Inte bra alls, men nu tar vi nya tag igen.

Lilleman växer som bara den just nu. Går gör han riktigt bra även om det då och då blir några krashlandningar. Det brukar gå bra, han ställer sig upp, skratta och tultar vidare. Med denna ökade rörlighet, och snabbhet, följer såklart även ett större antal hyss. Nyss hittade jag honom exempelvis grävandes i pelletskaminen, alldeles svart om både händer och ansikte. Man kan ju inte direkt säga att hans nya färdigheter har gjort min tillvaro mer stillsam... men härligt är det!! Att få vara med Gustaf är den största lycka jag kan tänka mig. Det känns som om jag äntligen hittat den fär harmonin och lugnet i livet som jag saknade. Innan Gustaf kände jag mig aldrig riktigt tillfreds med något. Nu kan en lekstund på golvet eller en liten puss ge mig fullkomlig lycka. Jag älskar dig, min lilla gräddbakelse :).

Så äntligen kom de idag; Gustafs första steg!! Eller äntligen och äntligen, han är ju inte sen på något sätt (att börja gå mellan 8-20 månader är visst normalt) men eftersom kusinen gick innan han fyllde 10 månader har det ju känts som att Gustaf ligger lite efter. Han har kunnat stå helt själv under några veckor nu, utan att riktigt våga ta det där avgörande lilla steget. Men så nu ikväll ställde han sig upp en bit framför mig och gick tre steg för att komma fram till mitt knä! Helt överlycklig blev han och nästan skrek av skratt. Jag blev så förvånad att jag ite fick fram ett ljud först, men sen kom ju ett ljudligt "BRA!!!". Nästn löjligt vad stolt man känner sig nu. Min lille plutt kan gå!!?!

Nu har jag allt varit lite slarvig med uppdateringar igen, det kan jag hålla med om. De senaste dagarna har varit proppfulla av jobb, vårpyssel och ett mycket kärt återseende av en gammal vän som jag inte träffat sen skolan. Så konstigt det kändes att ha henne här, mitt framför mig. Som att skickas 15 år tillbaka i tiden, tillbaka till minnen av hundklubbar, läxor och pyjamaspartyn. Samtidigt var hon ju också vuxen, med en underbar liten dotter. Vi upptäckte att trots alla år på olika håll är vi fortfarande väldigt lika, med likande upplevelser bakom oss och med liknande åsikter och värderingar. Jag är ju världens sämsta på att hålla kontakt med människor, men nu ska jag verkligen skärpa mig, den här tjejen är verkligen värd all ansträngning i världen.

Gustaf busar på som vanligt. Nu är de första riktiga stegen väldigt nära. Han står flera minuter på egen hand men vågar inte flytta fötterna för egen maskin, då sätter han sig hellre  ned och kryper iväg. Men det är väl inte någon brådska med det heller, förhoppningsvis ska han ju gå många mil i sitt liv.

Gustaf kan vara arg som ett litet bi men så fort som jag sätter på ett avsnitt av Pingu på Youtube så skiner han upp som en sol. Sen sitter han och tittar med STORA ögon och ett brett leende på läpparna.

Imorse var han varken arg eller ledsen men ville se på Pingu ändå.

Letar efter ett till avsnitt:

Nu lunchar jag och G. Han har ännu inte kommit till den del av måltiden då han börjar kasta ned det mesta till hunden, men det kommer :).

 Förmiddagen har spenderats på församlingshemmet i byn. Tyvärr var Gustaf ensam idag men det gjorde honom inte så mycket, han busade och lekte med alla saker som vanligt.