ia mitt i livet

Senaste inläggen

Av Ia - 27 mars 2011 17:26

Jag är ledsen att jag inte uppdaterat bloggen under helgen. Befinner mig i en liten svacka just, antagligen på grund av sömnbristen. Ofta kommer jag ju inte i säng förrän 11-12 på kvällarna, det är ju så mycket som ska hinnas med när junior har somnat. Sedan vaknar jag ju ett par gånger per natt för att stoppa tillbaka napp, amma eller lyfta över honom till vår säng. Klockan 6 varje morgon vaknar sen gullungen med ett stort leende på läpparna och då är det bara ett pallra sig upp, hur trött man än må vara. Så det blir inte många timmar sammanhängade sömn. Maken är inte till så mycket hjälp. Jag har önskat mig en endaste sovmorgon innan hans arbete sätter igång på allvar, men jag vet inte hur mycket jag kan lita på det. Han mår ju fortfarande lite halvkrassligt av bältrosutbrottet, just nu sover han i soffan bredvid mig.


Helgen har annars varit trevlig men inte särskilt innehållsrik. Vi har varit hundvakter åt min systers underbara hund, också en springar såklart. Det känns nästan lite sorgligt nu när han har åkt hem. Hm, vore det inte trevligt med en liten vovsing till i familjen?


En liten bild på vår pärla, världens underbaraste tjej:


 



Av Ia - 25 mars 2011 15:54

Idag fick jag hem mina fem skyddsänglar och mitt armband från ofsuss.se. Änglarna säljs till förmån för barncancerfonden (de kostar 40 kr och då går 30 till barncancerfonden!) och köper man armbandet stöder man bröstcancerfonden. Åh, de var så fina allihop! Otroligt fina färger på änglarna och armbandet är jag redan förälskad i, det kommer bli en mycket trogen följeslagare framöver. Har ni inte redan gjort det så passa på att stödja detta otroligt fina arbete som Susanne lägger ned. Att besöka hennes hemsida är som att gå in i en godisbutik, man vill ha det mesta! www.ofsuss.se

Nu måste jag bara bestämma vem som ska få vilken ängel. Den beiga/krämfärgade har redan min svärmor fått.

 

Av Ia - 24 mars 2011 21:30

Graviditet och barnafödande har påverkat mig på flera sätt. Ett av de mer märkbara för omgivningen är väl att min känsliga sida utvecklats dramatiskt, från att ha varit en isdrottning snyftar jag nu åt det mest sentimentala.


Idag blev det en liten tår då jag lästa den här artikeln på AB http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12780159.ab, om det otroligt vackra lejonparet som nu skilts åt efter 21 år vid varandras sida. De får mig att tänka på två av mina egna katter om än av lite mindre format än de i artikeln) här hemma, Kansas och Jina, som håller ihop i vått och torrt. När Kansas flyttade hit som kattunge hade han blivit mycket illa behandlad av de andra katterna i sitt förra hem, ett tag var jag osäker på om han någonsin skulle kunna leva ihop med andra katter. Men Jina tog honom under sina vingar, och med massor av kärlek och tålamod (jo, jag tror att en katt kan visa såna egenskaper) vann hon Kansas förtroende. Nu tillbringar de nästan all tid tillsammans och det finns väl bara en tjej som Kansas älskar mer än sin Jina: matte!

Av Ia - 24 mars 2011 17:03

Förde över lite bilder från min gamla mobil till datorn nu på eftermiddagen och hittade bland annat de här två bilderna på Gustaf. Första bilden är från BB, jag tror G är två dagar gammal. På andra bilden är han 4 månader. Tiden bara rusar iväg. Nyss var han ju ett försvarlöst spädbarn, nu är han en liten kille med mycket egen vilja och bus i kroppen.

   


Av Ia - 24 mars 2011 14:01

 Vill bara passa på att tipsa om världens bästa leksak, eller bitleksak kanske man ska kalla den. Gustaf fick en Sophie la girafe som liten bebis och han älskar henne fortfarande!

 

Av Ia - 24 mars 2011 13:51

Här hemma fortsätter vi att pyssla om pappa i huset. Och det vill inte säga lite. Det är mat som ska lagas, vattenglas som ska hämtas osv. Innan lunch traskade jag och Gustaf till och med in till byns café för att förse maken med hans favoritbullar. Men vad gör man inte för kärleken och speciellt nu när han är sjuk. Vi försöker hålla Gustaf så långt från sin pappa som möjligt nu. Det kanske är löjligt och överbeskyddande, barn blir ju inte så sjuka när de får vattkoppor som små. Men jag vill gärna att han hinner bli ett par år ändå, kanske mest eftersom det vore bra om han förstår att inte klia på utslagen.

Av Ia - 23 mars 2011 20:29

Jag var helt inställd på att börja prova 5-minutersmetoden på Gustaf ikväll. Min syster har pratat sig varm om den eftersom hennes son, tack vara metoden, somnar vid 7 på kvällen och sover sedan hela natten. 5-minutersmetoden ska, vad jag har förstått, gå ut på att man lämnar barnet ensam fem minuter i taget, tills dess barnet somnar. Det jag inte riktigt tycker om med det här är ju att barnet gråter sig till sömns de första kvällarna, något som jag inte tror att jag skulle klara av. Ikväll var jag i alla fall beredd att göra ett försök och därför la jag Gustaf för en stund sedan, sjöng en sång och sa sedan god natt. Sedan var jag förberedd på ett avgrundsvrål...men det blev ingenting. Han gnällde lite när jag gick ut ur rummet, men han blev snabbt tyst och somnade. Chocken är total, var det så här lätt att få honom att somna själv? Jag som ammat och vyshat honom till sömns under ett års tid. Ja, jag ska väl inte ropa hej i förtid, snart vaknar han väl och är arg som ett litet bi   .

Av Ia - 23 mars 2011 08:00

Visst var det bältros som stackars älsklingen har. Så nu ligger han uppe i sovrummet och tycker synd om sig själv. Själv ska jag strax åka till jobbet, junior får vara hos farmor under förmiddagen.

Skapa flashcards