Vill passa på att tipsa om ett bra mellanmål för våra småttingar. Nestlés Fruttie Smoothie innehåller såklart inget tillsatt socker utan bara frukt. Gustaf älskar dem, och det är ett bra alternativ att ha med sig när man är på resande fot.

Så har ett helt år gått sedan våra liv ändrades helt abrupt, till det bättre såklart. Ett helt år sedan den undebaraste lilla människan av de alla kom in i våra liv. Det finns inte ord nog för att beskriva allt som jag känner för denne lille filur, mitt livs viktigaste person och min anledning att leva. Såklart har inte det första året enbart förflutit i ett rosa skimmer, det ska medges. Jag tänker då inte främst på nätter utan sömn och tandsprickning. Nej, det jobbigaste med den nya rollen som mamma är helt klart oron. Jag minns så tydligt en av de allra första nätterna här hemma. Jag hade dyrt och heligt lovat mig själv att inte sova tillsammans med Gustaf av rädslan för att jag skulle lägga mig på honom. Men jag var ju så trött den första tiden plus att det värkte och drog i operationssåret så den här natten somnade jag medan jag ammade i sängen. Jag kan fortfarande känna skräcken när jag vaknade med Gustaf bredvid mig och ångesten för vad som skulle kunnat ha hänt. Det är en känsla som återkommit många gånger under det här året, kanske inte lika stark som den där första gången, men ändå jobbigt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån kycklingmamma utan såg mig istället som en rätt cool person. Så man kan missta sig på sin egen personlighet, jag är helt klart en av de hönsigaste morsor jag känner :-).

Här kommer ett litet kollage över Gustafs första år i livet. Enjoy!!

Igår var ju min första "riktiga" dag på jobbet vilket betydde att Gustafs pappa skulle ta hand om junior alldeles ensam för första gången. Jag tror nog att det hade gått ganska bra. När jag kom hem vid lunchtid satt de på golvet och lekte med några av Gustafs alla leksaker samtidigt som antikdeckarna var på TV. Jag misstänker att pappa P mer tittade på TVn är lekte med Gustaf, men han gjorde i alla fall ett gott försök att låtsas. Det var i alla fall helt underbart att få komma hem till den lille tjockisen (och då menar jag Gustaf, inte hans pappa) igen. Resten av dagen blev det mys, promenad och teletubbies.

Idag har vi varit en sväng i Motala och hälsat på katterna Agnes och Maja från min senaste kull. Någon av dem ska få bli mamma under hösten/vintern och vi, jag och tjejernas ägare Anette, kom överens om att det är Agnes som är mest redo. Tilltänkte fadern till kullen är inte riktigt bestämd, men jag har mina funderingar... Är ni intresserade av en kattunge besök gärna uppfödningens hemsida: www.dalhemskogen.se

En liten bild på den, förhoppningsvis, blivande mamman.

Att vara mammaledig med sin lilla guldklimp innebär till 99 % underbara stunder, härligt mys och långa promenader. Men viss finns det också baksidor. En av dessa är väl att man går miste om den härliga helgkänslan som innefinner sig i kroppen en lördagmorgon då man vaknar uppp och inser att man har två lediga dagar framför sig. Nu är en lördagsmorgon som vilken morgon som helst, såklart helt fantastisk när man vaknar och ser den lilla minimänniskan som ligger och smilar, men ändå en morgon som alla andra.

Idag ska jag och lillen försöka komma iväg till stormarknaden här i närheten för att handla mat till Gustaf. Jag hade tänkt ge mig på laga lite olika sortes puréer med kött, fisk och kyckling som Gustaf ska få till lunch nu framöver. Från början hade jag tänkt vara lat och köra på färdiglagade burkar men det vore ganska så roligt att kunna ge honom mat som jag lagat själv. Då vet man ju också precis vad lillen får i sig, även om jag även tror på att den färdiga maten är bra.

Så har man haft sin första lektion på nästan 6 månader. Det kändes så bra att stå där framme i klassrummet igen. Denna gång hade jag 10 ettor framför mig, lika nya på skolan som jag. De verkar vara en riktigt trevlig grupp, men tyvärr lika osäkra på sina kunskaper som alla grupper jag hittills haft i franska. Jag har länge funderat på varför i stort sett alla elever anser sig vara dåliga på franska, så svaga att de flesta inte vågar yppa ett enda ord under lektionstid. Min tanke är att de jämför sina kunskaper i franska med de som de har i engelska och på så sett uppfattar sina franskkunskaper som obefintliga. De läser en engelsk text och förstår i stort sett allt, de läser en text på franska och förstår bara enstaka ord. Ja, ja det är bara min teori...

Gustaf hade det i alla fall väldigt bra hos sin far och farmor medan jag var borta. Jag saknade nog honom mycket mer än vad han saknade mig. Herregud så underbart det var att se det där lilla leende ansiktet igen när man kom hem! Resten av dagen har gått till att snickra på nya hemsidan då den gamla har försvunnit på något mystiskt sätt. Den är inte riktigt klar men ägna den gärna ett besök: www.dalhemskogen.se

Idag sliter vinden i träden här utanför, kallt och ruggit är det. Vädret verkar ha smittat av sig på Gustaf för han är jättetrött. I vanliga fall sover han bara 45 minuter i sträck på dagarna men nu har han snart sussat i två timmar. Eller nja, han la in ett litet matavbrott i tuppluren för en halvtimme sedan.

Själv har jag äntligen tagit tag i lite städning. Ni som känner mig vet att städning inte kommer högst upp på min lista och har man tre katter och en hund resulterar det i att det finns en hel del päls som ligger och skräpar i hörnorna. Både mamma och maken blir ibland lite frusterarde men min inställning har alltid varit att det finns så mycket annat underbart att göra med sin tid än att släpa runt damsugaren i huset. Men idag när det mest underbara i mitt liv har beslutat sig för att ta en sovdag så kan man ju faktiskt passa på att röja lite här hemma. Jag måste nog erkänna att känslan när man är klar efter en riktig storstädning är rätt så trevlig.

Jag har skrivit det flera gånger förut men nu MENAR jag det: jag ska ta tag i mitt bloggande. Den här gången har jag i alla fall haft ett mycket legitimt skäl till min frånvaro då min dator varit helt ur spel. Nu har jag fått en ny, fin burk av min älskade make, tack pluttis, så nu är jag tillbaka på banan!

Som vanligt har det hänt en hel massa intressanta, och mindre intressanta, saker sedan jag skrev här senast. Jag ska inte bli långrandig utan ägnar hellre utrymmet åt några bilder på den lille mannen i mitt liv:

...är inte dagens aktiviteter. Jag försöker fixa till lite här hemma och förbereda maten inför kvällens besök. Gustaf ligger i fortsatt hårdträning!