Nu när snön ligger ljup utanför fönstret känns sommaren väldigt långt borta. Men visst är det skönt att plocka fram ett par bilder från förra årets båtsemester och drömma sig bort en liten stund. Ännu härligare är det ju att planera nästa sommars båtutflykter och veta att vi kommer ha en ny liten matros på båten då!

Man märker mer och mer att bebis har det trångt i magen. Stackars liten att ligga därinne helt ihopknölad till en liten boll och inte kunna sträcka på sig. Jag känner riktigt hur klaustrofobin börjar krypa i mig när jag tänker på det. Jag känner inga hårda sparkar längre utan mest ett försiktigt buffande då hela magen går i vågor. Nu kan jag också tydligt se hur h*n därinne ligger. Nu t ex petar hela högersidan på magen ut för att lille herrn eller fröken därinne har placerat sin lilla rumpa där. Även fast jag just nu är heligt trött på att vara tjock och otymplig kommer jag nog saknas känsln av att aldrig vara helt ensam...

Jag har inte bekymrat mig nämnvärt över det här med att gå upp i vikt så här långt i graviditeten. Det har mest känts naturligt och faktiskt lite mysigt. Men så i morse fick jag för mig att ställa mig på vågen och får en smärre chock när den visar på nästan 70 kilo! Herregud, jag som aldrig tidigare varit över 60 kilosstrecket! Ändå är det över en månad kvar så man undrar ju var det egentligen ska stanna.