Ja, ja, jag vet ju att alla mammor tycker att just deras barn är världens vackraste. Men i mitt fall stämmer det ju verkligen   .

Titta så liiiten han har varit! Filmsnutten är från i somras och Gustaf är 4,5 månader gammal.

Ja, så var det igång igen. Golfen alltså. Och med golfsäsongen följer ju en hel del ensamhet för mig och Gustaf. Eller ensamhet är nog fel ord, frånvaro av make och pappa är en bättre beskrivning. Ska jag vara helt ärlig känns det inte felt fel. När våren närmar sig börjar maken och jag för det mesta att gå varandra på nerverna och golfsäsongen blir en välkommen paus för oss. Ja, vi träffas ju ändå, sover ihop och så, men den största delen av vår vakna tid spenderar vi ändå ifrån varandra. Vi är ju så olika varandra, många runt omkring oss frågar sig nog hur vi klarar av att leva tillsammans. Men med golfsäsongen som delar upp året i en del då vi ses i stort sett hela tiden och en del då vi nästan aldrig umgås så funkar det fantastiskt. Det som känns lite trist i år är ju att Gustaf börjar bli så stor att han förstår att pappa inte har lika mycket tid för honom och jag tror att han redan saknar sin pappa på kvällarna.

Idag blir det en liten tur till Motala för att hälsa på Anette som jag delar mitt stamnamn (uppfödarnamn) med. Agnes (en hona som jag fött upp) parades ju för fem veckor sedan och nu funderar vi på om det har tagit. Så spännande. Om ytterligare några veckor kanske det blir bebisar!