Nu har jag allt varit lite slarvig med uppdateringar igen, det kan jag hålla med om. De senaste dagarna har varit proppfulla av jobb, vårpyssel och ett mycket kärt återseende av en gammal vän som jag inte träffat sen skolan. Så konstigt det kändes att ha henne här, mitt framför mig. Som att skickas 15 år tillbaka i tiden, tillbaka till minnen av hundklubbar, läxor och pyjamaspartyn. Samtidigt var hon ju också vuxen, med en underbar liten dotter. Vi upptäckte att trots alla år på olika håll är vi fortfarande väldigt lika, med likande upplevelser bakom oss och med liknande åsikter och värderingar. Jag är ju världens sämsta på att hålla kontakt med människor, men nu ska jag verkligen skärpa mig, den här tjejen är verkligen värd all ansträngning i världen.

Gustaf busar på som vanligt. Nu är de första riktiga stegen väldigt nära. Han står flera minuter på egen hand men vågar inte flytta fötterna för egen maskin, då sätter han sig hellre  ned och kryper iväg. Men det är väl inte någon brådska med det heller, förhoppningsvis ska han ju gå många mil i sitt liv.