oj, oj oj...det vore så mysigt med en liten bebis till...men det får nog vänta ett tag till...eller?? Jag har ju världens mysigaste kille här hemma och mycket vill ju alltid ha mer. Samtidigt vågar jag ju inte tro att den här ofantliga lyckan skulle kunna träffa mig en andra gång. Jag är ju en sån där person som aldrig verkar ha turen med sig, så en liten till kanske vore att utmana ödet...

Vill passa på att tipsa om ett bra mellanmål för våra småttingar. Nestlés Fruttie Smoothie innehåller såklart inget tillsatt socker utan bara frukt. Gustaf älskar dem, och det är ett bra alternativ att ha med sig när man är på resande fot.

Så har ett helt år gått sedan våra liv ändrades helt abrupt, till det bättre såklart. Ett helt år sedan den undebaraste lilla människan av de alla kom in i våra liv. Det finns inte ord nog för att beskriva allt som jag känner för denne lille filur, mitt livs viktigaste person och min anledning att leva. Såklart har inte det första året enbart förflutit i ett rosa skimmer, det ska medges. Jag tänker då inte främst på nätter utan sömn och tandsprickning. Nej, det jobbigaste med den nya rollen som mamma är helt klart oron. Jag minns så tydligt en av de allra första nätterna här hemma. Jag hade dyrt och heligt lovat mig själv att inte sova tillsammans med Gustaf av rädslan för att jag skulle lägga mig på honom. Men jag var ju så trött den första tiden plus att det värkte och drog i operationssåret så den här natten somnade jag medan jag ammade i sängen. Jag kan fortfarande känna skräcken när jag vaknade med Gustaf bredvid mig och ångesten för vad som skulle kunnat ha hänt. Det är en känsla som återkommit många gånger under det här året, kanske inte lika stark som den där första gången, men ändå jobbigt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån kycklingmamma utan såg mig istället som en rätt cool person. Så man kan missta sig på sin egen personlighet, jag är helt klart en av de hönsigaste morsor jag känner :-).

Här kommer ett litet kollage över Gustafs första år i livet. Enjoy!!