Nehej, nu struntar jag nog i herr pelletskamin och kryper i säng. Där väntar ju världens goaste lilla sängkompis. Eller, just nu ligger han i sin säng, men när han vaknar till vi 2 snåret finns det ju inget mysigare än att lyfta över honom till oss och bara gosa. I natt kommer väl Gustaf vara den ende mannen i sängen, besök på akuten brukar ju ta ett tag.

Måste bara få visa upp den här bilden, även om maken hatar den, tycker att han ser tjock ut...men visst är de söta mina älsklingskillar?

Jag och pelletskaminen här hemma lever i någon slags hat-kärleksrelation. Det finns dagar då vi kommer mycket bra överens. Han (jodå, denna pryl är definitivt en han) tuggar då godmodigt på och gör sitt jobb, aldrig perfekt men ändå hyffsat, vilket betyder att en stor del av huset är varmt. Sen finns det ju då andra stunder då jag känner för att göra ett sånt där rockstjärnedrag. Ni vet, slänga ut en TV genom fönstret, fast i mitt fall handlar det om en pelletskamin. Nu är en sådan stund...jag har försökt få det där helvetet att starta X antal gånger, men vare gång ljuder det där underbara pipet som indikerar att jag misslyckats. Jag vägrar att gå och lägga mig utan att den går, då vaknar vi ju upp till ett totalt urkylt hus imorgon. Trögstartad, inte helt pålitlig och luktar ibland lite illa, ja, vår pelletskamin är definitivt en han.

Då var maken på väg in till akuten igen. Efter mycket efterforskande blev min gissning att det är bältros han lider av. Stora, fula utslag med vätskefyllda blåsor breder ut sig över vänster sida av ryggen och fram mot bröstet. Jag som har något av en fobi mot allt vad utslag heter går omkring och kliar mig frenetiskt här hemma (såklart utan att ha minsta tillstymmelse till blåsor), fy sjutton så äckligt det är! Nu ska han alltså besöka akuten för andra gången på tre dagar. Jag kan nog tycka att det var lite klantigt av läkarna som undersökte honom i söndags att missa det. Sjuksköterskan som vi pratade med nu ikväll på 1177 sa att alla de symptom som maken haft, stark smärta i bröstet, feber och nu utslag, tyder på att det är bältros. Alltid ska man behöva vara orolig över något, är det inte sonen så är det maken, tur att man själv tillhör den friska sorten (ta i trä...).

Nej, dagen har såhär långt inte alls varit särskilt spännande. Upp vid sexsnåret som vanligt. Det som kanske inte var så vanligt den här morgon var att vi passade på att äta våfflor när vi för en gång skull åt frukost tillsammans hela familjen. Gustafs pappa skulle nämligen iväg på ett möte, trots att han fortfarande hade ont i bröstet (han tog med sig min dator, därav avsaknaden av uppdateringar under dagen). Gustaf fullkomligt vräkte i sig våfflor, jag vet faktiskt inte hur många han stoppade i sig. Sedan blev det lite lek innan vi begav oss ut i solen, tyvärr blåste det ju också rejält, för att ta oss in till församlingshemmet i byn där öppna förskolan huserar. Mamma hur ju tjatat på mig att Gustaf måste få träffa mer folk, så det hade jag tänkt ta tag i idag. Ironiskt nog var vi de enda besökarna på öppna förskolan idag. Det bekymrade dock inte Gustaf som blev lyrisk av att se alla nya, spännande leksaker. Så vi stannade och lekte en stund innan vi traskade hem igen. Herregud vilken motvind som mötte oss på hemvägen! Det var knappt att man kunde röra sig framåt.

Väl hemma igen var det dags för lunch. Idag provade jag att ge Gustaf mat som han kunde plocka i sig själv (fiskpinnar, pasta och  broccoli) och vilken succé det blev. Han åt en stor tallrik mat alldeles själv! Jag borde ju kunnat lista ut det här tidigare, Klart att en så självständig och bestämd bebis vill äta själv! Så det är väl på det sättet det får bli ett tag framöver. En mätt och glad men kladdig bebis är ju bättre än en bebis som är ren men hungrig och grinig.