Jag var helt inställd på att börja prova 5-minutersmetoden på Gustaf ikväll. Min syster har pratat sig varm om den eftersom hennes son, tack vara metoden, somnar vid 7 på kvällen och sover sedan hela natten. 5-minutersmetoden ska, vad jag har förstått, gå ut på att man lämnar barnet ensam fem minuter i taget, tills dess barnet somnar. Det jag inte riktigt tycker om med det här är ju att barnet gråter sig till sömns de första kvällarna, något som jag inte tror att jag skulle klara av. Ikväll var jag i alla fall beredd att göra ett försök och därför la jag Gustaf för en stund sedan, sjöng en sång och sa sedan god natt. Sedan var jag förberedd på ett avgrundsvrål...men det blev ingenting. Han gnällde lite när jag gick ut ur rummet, men han blev snabbt tyst och somnade. Chocken är total, var det så här lätt att få honom att somna själv? Jag som ammat och vyshat honom till sömns under ett års tid. Ja, jag ska väl inte ropa hej i förtid, snart vaknar han väl och är arg som ett litet bi   .

Visst var det bältros som stackars älsklingen har. Så nu ligger han uppe i sovrummet och tycker synd om sig själv. Själv ska jag strax åka till jobbet, junior får vara hos farmor under förmiddagen.