Graviditet och barnafödande har påverkat mig på flera sätt. Ett av de mer märkbara för omgivningen är väl att min känsliga sida utvecklats dramatiskt, från att ha varit en isdrottning snyftar jag nu åt det mest sentimentala.

Idag blev det en liten tår då jag lästa den här artikeln på AB http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12780159.ab, om det otroligt vackra lejonparet som nu skilts åt efter 21 år vid varandras sida. De får mig att tänka på två av mina egna katter om än av lite mindre format än de i artikeln) här hemma, Kansas och Jina, som håller ihop i vått och torrt. När Kansas flyttade hit som kattunge hade han blivit mycket illa behandlad av de andra katterna i sitt förra hem, ett tag var jag osäker på om han någonsin skulle kunna leva ihop med andra katter. Men Jina tog honom under sina vingar, och med massor av kärlek och tålamod (jo, jag tror att en katt kan visa såna egenskaper) vann hon Kansas förtroende. Nu tillbringar de nästan all tid tillsammans och det finns väl bara en tjej som Kansas älskar mer än sin Jina: matte!

Förde över lite bilder från min gamla mobil till datorn nu på eftermiddagen och hittade bland annat de här två bilderna på Gustaf. Första bilden är från BB, jag tror G är två dagar gammal. På andra bilden är han 4 månader. Tiden bara rusar iväg. Nyss var han ju ett försvarlöst spädbarn, nu är han en liten kille med mycket egen vilja och bus i kroppen.

 Vill bara passa på att tipsa om världens bästa leksak, eller bitleksak kanske man ska kalla den. Gustaf fick en Sophie la girafe som liten bebis och han älskar henne fortfarande!

Här hemma fortsätter vi att pyssla om pappa i huset. Och det vill inte säga lite. Det är mat som ska lagas, vattenglas som ska hämtas osv. Innan lunch traskade jag och Gustaf till och med in till byns café för att förse maken med hans favoritbullar. Men vad gör man inte för kärleken och speciellt nu när han är sjuk. Vi försöker hålla Gustaf så långt från sin pappa som möjligt nu. Det kanske är löjligt och överbeskyddande, barn blir ju inte så sjuka när de får vattkoppor som små. Men jag vill gärna att han hinner bli ett par år ändå, kanske mest eftersom det vore bra om han förstår att inte klia på utslagen.