Idag frågade maken om jag har skrivit upp när Gustaf har visat upp olika motoriska färdigheter för första gången. "Hm, nja" svarade jag, för det har jag men inte alla på samma ställa. Datumet då han lärde sig krypa står nedkladdat på en lapp på kylskåpet. Dagen då han lyfte sitt söta lilla huvud för första gången är markerad i min kalender osv. Jag i ett nötskal, inte riktigt koll på någonting. Nu är i alla fall dessa viktiga datum i Gustafs hittills korta men ack så händelserika liv sammanförda. Så här kommer en liten tillbakablick (G är ju född tre veckor för tidigt men åldern nedan är ändå beräknad från hans faktiska födelsedag):

Det första steget i den motoriska utveckling är ju att lyfta på huvudet. Som hönsig förstagångsmamma kände jag mig lite elak när jag la det lilla, lilla barnet på magen för at han skulle få träna sin nacke och rygg. Så tillfällena för denna träning blev nog färre än Anna-Karin på BVC önskade. Ändå lyckades Gustaf med konststycket att klara vikten från sitt eget huvud vid 2,5 månaders ålder, alltså i mitten av maj 2010.

Sedan är det ju dags för bebisen att lära sig att greppa medvetet. Jag kommer så väl ihåg hur jag ävlades med en liten ringformad nallebjörn för att han skulle ta tag i den. Jag tror inte att det var mina ansträngningar som gjorde att han fixade detta steg ganska tidigt, några dagar innan han blev 3 månader (i slutet av maj). Finmotorik har sedan dess varit hans starka sida :).

Vända sig från mage till rygg var Gustaf tidig med, han var inte äldre än 3,5 månad. Jag är dock inte helt säker på att hans snurrningar var helt medvetna eller om han "välte" omedvetet. Från rygg till mage var han dock mycket sen med att kunna vända. Det var nästan så att jag blev lite orolig ett tag, men nu snurrar han runt som en skottspole åt båda hållen.

Bumbon har varit en trofast "möbel" här hemma under Gustafs första år. Han gillade att sitta i den och jag tror att det var tack vara bumbon som Gustaf lärde sig att sitta helt själv när han var 5,5 månader gammal. Men visst, det hände ju att han vippade ibland...

Om Gustaf var tidig med att sitta tog det desto längre innan han kunde krypa ordentligt. Han kunde åla sig bakåt under en ganska lång tid. Sedan stog han och vägde fram och tillbaka på alla fyra utan att komma framåt, jag behöver nog inte säga att han var enormt frustrerad på sin egen oförmåga. Genombrottet kom runt första advent, några dagar innan Gustaf skulle bli nio månader. Det var så härligt att se hans enorma glädje när han äntligen kunde ta sig dit han ville!

Det dröjde inte så många veckor från genombrottet med krypningen innan Gustaf började resa sig mot möblerna här hemma. 2010 hade hunnit bli 2011 och G var 10 månader gammal. Ytterligare en månad senare börjde han även att gå utmed möblerna och häpp, där är vi nu. Nu väntar jag bara på att han ska våga släppa taget och ta sina första riktiga steg på egen hand. Men han är en försiktig liten soldat och så fort han känner att han inte håller i något sätter han sig ned på stjärten. Tror nog att de där efterlängtade stegen kan dröja ett tag. Jag var över 14 månader innan jag gick och Gustafs pappa väntade, enligt farmor, enda till han hunnit bli 16 månader. Så, det är ingen brådska för vår lille skrutt heller.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så tar vi nya tag igen. Det är ju söndag idag, den perfekta veckadagen för att avsluta något oavslutat eller börja på nytt igen. Gustaf sov länge imorse, nästan till halv tio lång i och gosade i sängen han och jag. Ja, P är ju såklart också där, men ...

I onsdags gjorde så Gustafs nya lilla kusin entré här i världen. Jag hade ju sedan länge gissat på att det skulle bli en liten tjej och visst fick jag rätt. Igår var vi och hälsade på henne, alldeles nyhemkommen från BB. Juni ska hon heta, ett underb...

Det är en maskintokig liten krabat man har fått på halsen. Så fort han får syn på någon av golfbanans alla gräsklippare eller maskiner så ska han dit och titta, eller helst av allt; åka med! Här hemma har han ju sin lilla leksaksklippare som han fick...

Så var det ett tag sedan igen som bloggen fick sig en liten uppdatering, över en månad sedan närmare bestämt. Inte bra alls, men nu tar vi nya tag igen.   Lilleman växer som bara den just nu. Går gör han riktigt bra även om det då och då blir någ...

Så äntligen kom de idag; Gustafs första steg!! Eller äntligen och äntligen, han är ju inte sen på något sätt (att börja gå mellan 8-20 månader är visst normalt) men eftersom kusinen gick innan han fyllde 10 månader har det ju känts som att Gustaf lig...