Påminner om tävlingen som egentligen är ett totalt själviskt tilltag för att jag ska kunna öka på min bank av smaskiga barnmatsrecept:

http://countrylife.bloggplatsen.se/2011/03/19/4892464-tavling-basta-barnmatsreceptet/

Vill ni hellre skicka era recept, och tävla, via mail är ni hjärtligt välkomna att göra så. Skriv till iamittilivet@gmail.com

Idag frågade maken om jag har skrivit upp när Gustaf har visat upp olika motoriska färdigheter för första gången. "Hm, nja" svarade jag, för det har jag men inte alla på samma ställa. Datumet då han lärde sig krypa står nedkladdat på en lapp på kylskåpet. Dagen då han lyfte sitt söta lilla huvud för första gången är markerad i min kalender osv. Jag i ett nötskal, inte riktigt koll på någonting. Nu är i alla fall dessa viktiga datum i Gustafs hittills korta men ack så händelserika liv sammanförda. Så här kommer en liten tillbakablick (G är ju född tre veckor för tidigt men åldern nedan är ändå beräknad från hans faktiska födelsedag):

Det första steget i den motoriska utveckling är ju att lyfta på huvudet. Som hönsig förstagångsmamma kände jag mig lite elak när jag la det lilla, lilla barnet på magen för at han skulle få träna sin nacke och rygg. Så tillfällena för denna träning blev nog färre än Anna-Karin på BVC önskade. Ändå lyckades Gustaf med konststycket att klara vikten från sitt eget huvud vid 2,5 månaders ålder, alltså i mitten av maj 2010.

Sedan är det ju dags för bebisen att lära sig att greppa medvetet. Jag kommer så väl ihåg hur jag ävlades med en liten ringformad nallebjörn för att han skulle ta tag i den. Jag tror inte att det var mina ansträngningar som gjorde att han fixade detta steg ganska tidigt, några dagar innan han blev 3 månader (i slutet av maj). Finmotorik har sedan dess varit hans starka sida :).

Vända sig från mage till rygg var Gustaf tidig med, han var inte äldre än 3,5 månad. Jag är dock inte helt säker på att hans snurrningar var helt medvetna eller om han "välte" omedvetet. Från rygg till mage var han dock mycket sen med att kunna vända. Det var nästan så att jag blev lite orolig ett tag, men nu snurrar han runt som en skottspole åt båda hållen.

Bumbon har varit en trofast "möbel" här hemma under Gustafs första år. Han gillade att sitta i den och jag tror att det var tack vara bumbon som Gustaf lärde sig att sitta helt själv när han var 5,5 månader gammal. Men visst, det hände ju att han vippade ibland...

Om Gustaf var tidig med att sitta tog det desto längre innan han kunde krypa ordentligt. Han kunde åla sig bakåt under en ganska lång tid. Sedan stog han och vägde fram och tillbaka på alla fyra utan att komma framåt, jag behöver nog inte säga att han var enormt frustrerad på sin egen oförmåga. Genombrottet kom runt första advent, några dagar innan Gustaf skulle bli nio månader. Det var så härligt att se hans enorma glädje när han äntligen kunde ta sig dit han ville!

Det dröjde inte så många veckor från genombrottet med krypningen innan Gustaf började resa sig mot möblerna här hemma. 2010 hade hunnit bli 2011 och G var 10 månader gammal. Ytterligare en månad senare börjde han även att gå utmed möblerna och häpp, där är vi nu. Nu väntar jag bara på att han ska våga släppa taget och ta sina första riktiga steg på egen hand. Men han är en försiktig liten soldat och så fort han känner att han inte håller i något sätter han sig ned på stjärten. Tror nog att de där efterlängtade stegen kan dröja ett tag. Jag var över 14 månader innan jag gick och Gustafs pappa väntade, enligt farmor, enda till han hunnit bli 16 månader. Så, det är ingen brådska för vår lille skrutt heller.

Jättefina små smycken till dig själv eller att ge bort till någon du tycker om finns på www.ofsuss.se/Barncancerfonden. De kostar bara 40 kr och av pengarna går hela 30 kr till barncancerfonden, fantastiskt! Säljs bara tom 30 mars, så skynda på! Suss gör också andra jättefina smycket till förmån för Cancerfonden

bild: www.ofsuss.se

Eller nja, idag kändes det faktiskt rätt kämpigt att ta sig ur sängen kl 6. Men men det är ju inte jag som bestämmer längre så det var bara att pallra sig upp. Det ser ut att bli en lika härlig dag idag som igår. Solen har precis tittat fram över golfbanan. Hoppas att den gör ett bra jobb med att få bort all snö. Nu vill vi ha vår!

Som jag redan nämnt ett par gånger är Gustaf otroligt kräsen med mat och även om det är något han gillar så äter han ofta inte mer än några tuggor innan han tycker sig vara mätt. Då får jag ge honom en massa, för honom, roliga saker som han pillar med så att jag samtidigt kan lura i honom maten. Jag tog upp matproblemet på BVC nu i veckan och fick genast frågan om det var någon av oss (maken eller jag) som var likadan. Maken var snabb med att lämna ut mig som den skyldige och visst, jag har ju lite svårt för viss typ av mat men jag äter ju bra. Ändå fick jag bära hundhuvudet som den som fört vidare mina dåliga vanor till sonen.

Så nu använder jag bloggen för att försöka bättra på den här situationen. Snälla, snälla ni skriv ert bästa barnmatstips eller recept i kommentarfältet eller i gästboken. Bästa tipset/receptet belönas med en härlig peeling (Smoothing Body Scrub) från Clarins. Perfekt för en lite sliten mamma, eller pappa såklart! (Glöm inte lämna din mailadress om du tävla)

Det blev en liten uflykt idag, trots makens dödskramper ;-). Vi begav oss till skidbacken på Omberg, en jättefin och välskött backe som idag badade i solsken. Det såg otroligt härligt ut i backen men vi fick snällt hålla oss till fikastugans terass och sen till pulkabacken. Gustaf verkar gilla utomhusaktiviteter och tanken är väl att han ska få sina första skidor till nästa vinter.  Men idag blev det som sagt pulkan för det blivande skidesset.

Tyvärr blir det inget rykande utlägg om mitt sexliv här, just nu skulle det inte bli värst spännande eftersom sexlivet som ammande småbarnsmorsa är i stort sett lika med noll. Nej, siffran syftar på det klockslag som sonen behagar vakna på mornarna. Det spelar ingen roll vilken tid han la sig kvällen innan, klockan sex åker hans underbara små öonlock upp och han är redo att ta en stor tugga av den nya dagen. Tänk att få prova på den känslan bara en enda morgon. Att vakna och känna en enorm spänning inför vad som ska hända under dagen. Att varenda ny dag är ett äventyr. Visst är det synd att man inte minns sina första år i livet? Jag vill inte vara synisk, men visst måste de första åren vara de allra bästa?

Idag blir det ganska lugnt. Maken har visst sträckt en bröstmuskel när han kört sin röjsåg så han går omkring här och gnäller, stackarn. Gustaf sover nu. Han har varit småjobbig den här morgonen, varit på gränsen till ett av sina berömda utbrott. Tvåårstrots kände jag till, men inte finns det väl något ettårstrots?? Humöret svänger så otroligt snabbt, från att skratta och skoja till illvrål på bara några sekunder för att sedan lika snabbt bli glad igen. Jag frågade mamma om mitt eget humör i den här åldern, men enligt henne var jag en så snäll och nöjd bebis. Hm, hon minns nog inte riktigt hur jag kunde vara...

Ja, visst måste han ha snappat upp ett och annat när han låg där i magen under otaliga lektioner i franska, för hans franska r är ju oklanderliga :)